Idag var det första gången jag skrittade Elliot två dagar i rad, det var tvunget till att bli så för imorgon hinner jag inte. Ska direkt från jobbet till verkstaden med bilen för en skadebesiktning eftersom jag lyckades krocka med ett rådjur förra veckan påväg hem från jobbet.
Så Elliot har alltså fått skritta under ryttare två dagar och han har varit så snäll. Trodde han skulle vara trött idag eftersom jag red honom igår men icke, han var lika pigg som vanligt.

Igår gick han snällt nästan hela rundan utom ett psykbryt mitt i skogen. Då skulle han helt plötsligt inte gå längre, när jag blev arg på honom och höjde rösten började han backa så jag petade till honom med spöet på bogen och då reste han sig faktiskt. Inte mycket men tillräckligt för att jag ska få hjärtstillestånd i en halv sekund. Jag hann i alla fall reagera och gav honom faktiskt en rejäl smäll på bogen igen och gapade några väl valda ord. Efter det gick han som han aldrig gjort annat.

Och idag har han skrittat hela rundan utan ett enda försök till att vara dum. Han stannade några gånger och började fundera, men kom nog fram till att det är trevligare om han går framåt. Så han börjar nog förstå att det är jag som bestämmer. Det kändes så himla skönt att få skritta en sväng helt utan diskussioner och bara njuta.

Kortade upp tygeln lite både igår och idag så han fick jobba lite ca 5 min och till min förvåning så upptäckte jag att han är väldigt känslig i munnen. Det är inte alls den uppfattningen jag fått innan, men så skönt det känns. Jag hade ju inte direkt jublat om det hade varit tvärtom. Arbetsvillig var han också om än lite flaxig med huvudet, men det försvinner nog så fort han får sätta riktiga muskler och orkar bära upp sin stora kropp i rätt balans.

Vi avslutade rundan med att skritta över ett gärde så vi slapp asfaltsvägen, dom kör som galningar på den vägen och just den lilla bit vi måste rida på är i en ganska otäck kurva. Så jag kände att om han nu har gått så bra hela svängen, varför avsluta det med att riskera att han kanske blir rädd för en stor lastbil som kommer precis just när vi är på vägen.

Imorgon får han gå med equibandet på banan och underlaget tillåter annars får vi ta en sväng i skogen om det inte hinner bli alltför mörkt innan jag kommer ut. Och nästa vecka ska vi sätta igång och jogga lite smått! Så ska han få jogga hela februari sen börjar allvaret på riktigt för min lilla kille. Gud vad jag längtar!