Som jag nämt tidigare så är ju inte jag och minusgrader bästa vänner. Dels för att jag hatar att frysa och dels för att min kropp mår allmänt dåligt. Mina trasiga knän ska vi inte tala om. Har haft blåmärken på kroppen av kylan och framför allt knäna, det är helt sjukt. Någon som någonsin har hört talas om något liknande? Inte jag i alla fall och jag vågar inte googla det heller, då är man väl dödssjuk.

Nog om det, idag var det i alla fall äntligen plusgrader och jag kunde rida hela rundan utan att frysa. Hade tänkt rida fyran men sen kom jag på att den är himla lång om man bara ska skritta så jag lär få blåmärken och skavsår på rumpan av att bara sitta och skritta så det blev den vanliga rundan ändå.

Elliot skötte sig exemplariskt som den stjärna han är och jag tror att han har förstått att det är bäst att han gör det jag ber honom om. Tycker absolut inte om att slå hästar så i vårat stall så höjer vi rösten istället. Kanske låter lite otrevligare men hellre det än att hästarna kommer in i stallet men spöstreck på rumpan. Elliot har börjat förstå det och så fort man höjer rösten lite så blir han direkt vaksam på vad det är som begärs av honom och så gör han det utan problem. Idag hade jag med mig spö ifall att jag skulle behöva ge honom en vänlig klapp med det på bogen men det behövdes inte.

Han gick förbi stället på uppfarten från gården där han stannat alla andra gånger idag men stannade ca tjugo meter längre fram istället och tänkte inte gå. Så idag räckte det med att jag höjde rösten åt honom så gick han. Hela vägen rundan runt utan att blinka med spetsade öron.

Den här hästen han är inte rädd för fan själv, och han har ett jävligt humör och dessutom rödhårig. Kan det bli värre egentligen? Haha, men kärleken till honom bara växer för var dag och det är dom här småsakerna som gör det. Att han nu går att tränsa utan problem, man kan mysa med huvudet på honom korta stunder, han sänker ner huvudet när man ska ta på grimman i hagen osv. Och en grej som jag verkligen har reagerat på är uppsittningen vid ridning. När jag var och provade honom och skulle sitta upp i ridhuset så backade han undan så fort jag kom i närheten av sadelläget, inte en enda gång har han gjort det sen jag började rida honom igen. Är inte det ett tydligt tecken på att han verkligen inte ville ha någon på sin rygg? Och att han nu tycker att det är okej och kul med livet igen?

Min älskade lilla häst <3