Ni vet den där känslan man får när allt bara fungerar som det ska? Just den fick jag uppleva idag.

Elliot var så himla fin idag, han går från klarhet till klarhet min lilla röding. För varje gång jag sitter på honom så känns han bättre än gången innan.
Idag så joggade jag 3'an själv på honom, utan en enda dumhet. Han var pigg och framåt och för första gången så tog han ordentligt stöd på bettet och jobbade på så fint under mig. Utan tjafs och utan bråk om någonting.
Han bara trillade ner i rätt form nästan direkt och travade på som att han aldrig gjort annat. Tog tygeltagen utan tjafs och lyssnade på framåtdrivande hjälper, börjar förstå skänkelns innebörd och sammanhang med handen. Det känns så underbart!

För första gången så fick jag DEN känslan, den som vi alla ryttare strävar efter med våra hästar. Den känslan säger mig att det är precis det här jag letat efter. Har varit orolig att jag aldrig ska hitta den med Elliot, eftersom det nästan alltid varje gång jag ridit har varit nån form av diskussion mellan oss om än det ena och än det andra. Att vi kanske inte passar så bra ihop eller att han inte har någonting som jag vill ha hos en häst. Men idag är han inte till salu för alla pengar i världen. För idag visade han mig en liten glimt av vad framtiden har att erbjuda.

Vissa dagar är han billig, väldigt billig. Och det finns mycket som jag faktiskt inte gillar och som jag jobbar på att få bort hos honom. Han är ganska bufflig med sitt stora huvud och tigger något fruktansvärt, han är inte alltid trevlig att hantera från marken, han har ett djävulskt humör, men jag tror att han har ett hjärta av guld innerst inne. Vi börjar hitta varandra nu och vi börjar förstå varann.
Han börjar förstå vad jag förväntar mig av honom och han börjar acceptera att det faktiskt är jag som bestämmer.

Min kärlek till den här hästen börjar bli stark och nu är jag så himla taggad på att ta oss vidare till nästa nivå.

Och att man dessutom hinner rida efter jobbet i eftermiddagens sista värmande solstrålar gjorde ju allting ännu bättre!

Hej allihopa!

Elliot hade ju som sagt en tappsko i nästan en vecka innan vi lensade varenda vrå i stallet och fick tag på några söm till slut. Så i helgen har jag kunnat rida igen. I fredags blev det ett pass på banan med equibandet och i lördags var vi ute och skrittade. Igår promenerade vi backe upp och backe ner sex gånger och Elliot skötte sig exemplariskt! Så duktig! Idag var banan upptagen när jag hade planerat att jobba honom på equibandet igen så vi tog en skogspromenad. Bokstavligt talat.

Vi gick en bit på vägen först innan jag klev rakt ut i skogen, över stockar och stenar och sicksack mellan träden. Elliot måste ha tyckt att han har världens konstigaste mamma som tyckte att det skulle vara nödvändigt. Men han gjorde det och verkade rätt nöjd när vi kom tillbaka till hagen och han fick lunch. Jag själv fick mig ett träningspass på köpet kan jag säga, hade bra med mjölksyra i benen och fått upp flåset rejält när vi kom ut på plan mark igen.

Jag skulle ha jobbat em idag men det var ovanligt många friska på jobbet idag så jag fick snällt åka hem igen. Inte mig emot eftersom det var Klaas-träning hemma hos Sara-Li idag så jag äntligen kunde få vara med igen och bara suga i mig av allt. Tjejerna red så himla bra idag och hästarna var så fina. Herregud vad jag längtar efter att få vara med själv på Elliot!

Imorgon är det jogg som gäller för Elliot igen innan har får en vilodag. Såhär ser backarna ut som vi går i. Den första bilden är uppförsbacken och den andra är nedförsbacken!

När vi går uppför är backen lite kortare och brantare, nerför är det mindre lutning men en längre backe. Det är en sån superträning för hästarna (och mig själv för den delen, det suger alltid lite i benen de sista två varven).

Elliot lyckades ju trampa av sig en framsko i fredags så han har fått vila sen dess. Vi har sömbrist i stallet och hovis kommer inte förrän nästa vecka, suck! Men har jag tur får Jannica med sig några söm hem imorgon, hon ska nämligen till hovis med två som behöver akutskos. Annars får jag nog ta en sväng förbi hööks på vägen hem från jobbet på fredag och köpa mig en låda.

Så Elliot har fått en veckas semester snart, vilket han tycker är helt suveränt och lever runt i hagen enligt Jannica. Jag har sett att han kan mycket konster i hagen så jag vet vad han gör, man får blunda och hoppas alla ben är hela när han kommer in. Men det är ju kul att han är glad i alla fall, det är det viktigaste för mig.

Man ser det i blicken på honom och hela hans uppsyn, han börjar verkligen landa på riktigt och han trivs här med oss och sitt liv igen. Så den här veckan har det bara blivit mockning efter jobbet och en hel del pussar på min prins. Vi hade riktigt alla hjärtans dag mys också i söndags, med rykt och gos.

Veckan har bara flugit fram och idag är det helt plötsligt lördag.

Elliot har jobbat på i veckan med jogg och backträning. I tisdags så var vi ute och jobbade och Elliot var så fin, han gjorde sitt bästa och värsta pass under ryttare hittills. Han joggade på avslappnat och med egen bjudning och frustade. På vägen hem sökte han sig neråt och började jobba med ryggen, duktiga häst! Dock stötte vi på ett problem i skogen, ett dike. Kan knappt kallas för dike heller, utan snarare en liten nedsänkning som det är lite vatten i bredvid vägen in i skogen. Hemska tanke att jag skulle tvinga honom över det. Elliot har vattenfobi har jag nu kommit på. I tjugo minuter stod vi och diskuterade huruvida han skulle ta sig över detta "dike". Efter mycket om och men och en hel del tjurerier så kom vi över och han var lika fin efter dikesincidenten som innan.

I onsdags skrittade vi backe, Elliot fick gå med tjejerna och han verkade nöjd. Han har nog aldrig skött sig så bra. Dock råkade Jannicas häst komma lite nära Elliots rumpa en gång och det var han inte så nöjd över, vilket han också visar tydligt. Utöver det skötte han sig exemplariskt.

I torsdags var vi ute och joggade igen. Elliot levererade ytterligare ett kanonpass under ryttare och han går bara från klarhet till klarhet. En liten guldstjärna fick han allt. Han har hittat framåtbjudningen och börjar jobba av sig själv utan att jag tvingar honom till någonting. Det är en underbar känsla.

Jag har varit noga med nu när vi börjat jogga att inte hålla för mycket i munnen eftersom han är så känslig. Jag kortar tyglarna och låter honom själv bestämma var han vill vara huvudet. Håller ett mjukt stöd i tyglarna och rider mer med benen, då trillar han ner i korrekt form efter en stund och går där och är nöjd. Jag tycker det är viktigt att låta unghästen få hitta sin egen balans och form utan att tvinga den till någonting, speciellt när de inte hittat framåtbjudningen än. För börjar man kräva något av en unghäst som inget kan eller förstår, då får man problem. Elliot är ju mer som en inriden treåring än en riden femåring. Han vet inte vad ett tygeltag är mer än höger, vänster, broms och förstår inte skänkelns innebörd mer än fram. Vi får verkligen börja om från noll och det känns skönt på ett sätt.

Det här har ju alltid varit min dröm, att få ha en unghäst att utbilda och forma helt själv. Hade jag haft mer ork till att plugga hade jag nog redan utbildat mig på flyinge till unghästutbildare. Det är så kul att få se och uppleva alla framsteg och förändringar som man ibland har kämpat länge med och sen en dag så trillar poletten ner och det är så enkelt. Precis som nu med Elliot, tre gånger tog det innan han hittade sin egen framåtbjudning. Och känslan när man inser att han förstår och gör av sig själv, den är obeskrivlig!

Nu har Elliot haft två dagars välförtjänt vila och imorgon så får han eventuellt jobba på equibandet. Dock hade han tappat en sko igår i hagen så vi får se om Jannica hinner slå på skon eller inte idag.

Det var allt för den här gången, vi hörs snart igen!

Förlåt allihopa att det har varit dålig uppdatering i veckan. Jag har jobbat den fruktade nattveckan och jag orkar och hinner inte göra annat än att äta, jobba, hästen och sova..

I alla fall så har Elliot hållit igång hela veckan. I måndags fick han gå med equibandet på banan och sen fick han vila tisdag och onsdag.

I onsdags red jag med Jannica och de andra tjejerna som är ute och rider ibland. Fyra ekipage var vi när vi råkade ut för en riktigt otäck incident på våran ridtur. Vi mötte en saltbil mitt i en kurva på just de där 50 meterna vi måste rida på asfaltsvägen, kaoset var ett faktum och vi får vara glada att vi kom hem hela och relativt välbehållna.

I onsdags skulle jag ha joggat Elliot för första gången men efter incidenten var vi rätt så skakade och chockade allihopa så jag kände att det var inte den ultimata dagen att göra det på. Så igår fick Elliot jogga för första gången. Och jag kan tala om att det var någon som blev lycklig när han insåg vad han skulle göra.

När vi skulle ta dom första travstegen och trava en bit på vägen så förstod inte Elliot alls vad jag menade. Vi brukar ju skritta..? Men när han väl förstod att det var okej att han fick trava så var lyckan total. Fort gick det och det kom en hel del bus på sina ställen, inte riktigt bockar men nästan! Lilla älskade röding <3

Han har en fantastiskt fin och mjuk trav med ett härligt svävmoment, samtidigt som han är helt otroligt känslig i munnen. När vi skulle bryta av till skritt så behövde jag bara tänka skritt och krama tygeln lite så nästan tvärnitade han. Just nu går han på vanligt tre delat bett men ska köpa ett novabett och prova om han kanske vågar ta tag lite mer i bettet.

Idag skrittade vi backe uppsuttet för första gången och Elliot han levererar som vanligt och slutar aldrig att förvåna. Han kan vara cool lugn och skritta som ingenting och rätt som det är så flyger han i luften och börjar bocka eller något liknande, helt oprovocerat. Han är lite tokig min häst, men det är ju så jag gillar dom å andra sidan. Tråkigt när det bara går rakt fram!

Imorgon ska vi jogga igen, då får vi se om Elliot förstår från början att vi ska trava!