I onsdags så var våran bästa hovis Richard här och skodde.
Elliot var oskodd bak när han kom, så tillsammans med Richard så bestämde jag mig för att lägga på skor bak ihop med den speciella ProPad sulan. Propad sulan är speciell på det sättet att den är tjockare precis under strålen vilket gör att strålen får markkontakt.
Hästarnas stråle brukar också kallas för deras andra hjärta då strålen hjälper till att pumpa runt blodet i hästens ben när den får markkontakt. Med dagens tjocka järnskor så får hästen inte alltid tillräcklig markkontakt, sulorna hjälper alltså till med det. Den ger även ett bättre grepp åt hästen och fungerar utmärkt som snösula. De flesta av hästarna i stallet är skodda med dessa sulor och de har visat sig ha en bra effekt på alla.

Här får ni ett litet klipp på hur sulan och dess funktion!
https://m.youtube.com/watch?v=QOMAM-La78A


Mer om sulan kan ni läsa på hemsidan:
www.razerhorse.se/produktsida-razer-propad

Richard påpekade att Elliot hade ganska dåliga hovar men det är ju inte så konstigt när han inte fått tillräckligt med bra foder tidigare. Elliot har också veka kotor bak, mycket därför jag valde att han skulle få dessa sulor på sig för att de kanske hjälper honom att räta upp sig. Och nu några dagar senare tycker jag att han inte trampar igenom lika mycket när han skrittar, och i kombination med sulor, rätt träning för att sätta rätt muskler i bakdelen och tid - mycket tid så kanske han blir bra. Inte helt bra, det räknar jag inte med men bättre!

Idag har vi backtränat. Vi går långsamt upp för en ganska kort och ganska brant backe, fortsätter rakt fram i ca 100 meter innan vi sen går långsamt nedför en ungefär lika lång backe men med lätt lutning. Sträckan vi går uppför-rakt fram-nedför är ungefär som en trekant, det gör vi mellan 4-8 gånger per häst 1-2 gånger i veckan beroende på hur mycket hästen behöver det och alltid på lång tygel. Det är jättebra för hästens rygg och bak då den verkligen får bromsa upp sig själv och jobba med dessa muskelgrupper. Det är så himla tråkigt men det ger verkligen såna resultat på hästarna. En av Jannicas hästar har alltid varit som en tunn unghäst tills hon började med detta skrittjobb, nu fem och en halv månad senare så ser han ut som en riktig muskelbyggare med en överlinje man skulle kunna döda för. Skrittjobb är så himla underskattat, och jag har aldrig orkat lägga ner så mycket tid på det med mina hästar trots mammas tjat om HUR viktigt det är.. Nu börjar jag förstå!

Såhär ser sulan ut i alla fall!

Igår fick Elliot börja sin invänjning med Equibandet.

Han fick börja med magbandet och det verkade inte bekymra honom över huvudtaget. Dom andra dagarna har han promenerats i skogen eller på banan över diverse bommar och vattenmatta utan att blinka.

Vad är då ett Equiband?

Det är alltså två gummiband som har fästen i ett schabrak. Det ena gummibandet sätts under magen, en bit bakom sadelgjorden. Det andra gummibandet sätts runt rumpan på hästen. Dessa gummiband hjälper hästen att jobba med bålmuskulaturen och sin egen balans. Hästen jobbas på slak lina med detta utan inspänning. Hästen ska allstå jobba helt "självständigt". Det är jättekul att jobba med detta när man börjar få kläm på det och man ser hur hästen verkligen kommer ner i rätt form och höjer upp ryggen och skummar i munnen helt själv. Det kan användas som det är eller under tömkörning eller ridning också såklart.

Det är något som vi använder väldigt flitigt i stallet och det vardagliga arbetet med hästarna.

Här kan ni läsa om Equibandet och även beställa ett själv.

På återseende!

Hej!

Här kommer en liten presentation om Elliot.

Han är ett svenskfött halvblod på 4 år e.Guido - Akribori, alltså inte en så tokig stam. Han är stor som ett hus (ca 172cm) men snäll som en björn. Han är inriden/hoppad och grundriden så vitt jag vet, men vet inte så mycket mer. Verkar som han gått mycket på bete i sitt liv. 

Eftersom Elliot för tillfället är så undernärd och omusklad så skrittas han ENDAST för hand.

Han äter 13 kg hösilage med jättebra värden, då menar jag superbra. Ett bra hö är a och o. Hösilaget Elliot hade med sig var dyngsurt och lukade fränt, som det man ger till kor typ. Han valde i samma minut han klev in i sin nya box på gården att inte äta sitt gamla silage och så har det fått bli. Man ska ju gärna vänja in dom långsamt med nytt hö för att undvika att hästen blir dålig. Det vikigaste är att hästen får äta sig mätt, redan tredje dagen så gick jag ner 1 kg i hömängd. Han började lämna lite hö och det är bättre att han äter upp än lämnar kvar.

I kraftfoder så äter han inte så himla mycket.

Han fåt totalt 1 kraftmått havrekross om dagen tillsammans med salt och mineraler. Det är viktigat att han får i sig mycket energi, för om han får för lite energi kommer den energin att gå åt att förbränna all mat han får och får ingen över till att vara pigg. På em när han kommer in så får han lusern, kli, kokade linfrön, foderjäst och e-selen.

Lusern, kli och foderjäst för att kunna lägga på sig, och lättare att sätta muskler och linfrö för att magen ska må bra.

Här kommer en bildserie på Elliot från första dagen jag ägde honom. Det är inga trevliga bilder som kommer läggas upp. Det är såhär det blir av för dålig kunskap. Är du osäker så fråga någon. Jag är jätteglad att jag har Jannica att luta mig mot när jag bli osäker, hon är min klippa i stormen!

Hej och välkomna till min nystartade blogg!

För att börja någonstans så ska jag berätta lite om mig själv och vad jag har gjort tidigare. 

Jag är en 26-årig tjej som bor i mellersta Sverige. Har i hela mitt liv hållit på med hästar och fick min första ponny när jag var 7 år gammal efter att ha ridit runt på alla andras ponnyer. Fick en oinriden helt galen d-ponny av min mamma, tack för den liksom. Där någonstans föddes mitt intresse för speciella hästar som ingen annan vill sitta på. Min första storhäst jag köpte 10 år senare var en avkastarkung utan dess like men en riktig läromästare för någonstans där emellan alla bockar och bakutsparkar gjorde han allt jag bad om när jag gjorde det på rätt sätt. Efter att jag sålde honom 2006 har jag inte ägt en egen häst, utan återigen ridit runt på andras hästar och tävlat lite då och då när det funnits tillfälle. Jag har de senaste åren jobbat professionellt med hästar, både som hästskötare och beridare. Det senaste året har jag hjälpt JW Sporthästar mest för att jag velat rida och för att Jannica behövt lite hjälp. Det har varit superkul men under hösten har jag alltså gått och letat efter en foderhäst för jag vill ju också vara med på alla träningar och tävlingar.

Sagt och gjort, hittade en fin, lovande 4-åring i Stockholmstrakten som jag och Jannica bestämde oss för att åka och titta på. Hela den resan var rent ut sagt katastrof. Vi möts av ett benrangel, full med mask och helt död i blicken. Vägrade att gå framåt och ville verkligen inte någonting, han var så trött på livet stackarn. Vi väljer att kontakta ägaren till hästen då han stod hos en fodervärd. Hon ville inte direkt lyssna och ville inte sälja hästen heller. Jannica skriver ett inlägg om allt på Facebook och två dagar senare ringer ägarens faster upp Jannica och vill veta om allt stämmer. Hon meddelar att hästen ska lånas ut på foder igen som sällskapshäst. Jannica säger att hon är välkommen att höra av sig igen om det inte löser sig. 

Dagen efter ringer hon upp igen och frågar om inte jag vill köpa den. Sagt och gjort, så i lördags kom MIN egna häst hem. 

Det kommer att krävas så mycket tid, energi och pengar att få ordning på den här stackars killen igen om det nu går men jag är beredd att ge honom en chans för han är en himla fin häst bakom den matta, tufsiga pälsen, och den tunna omusklade kroppen. 

Jag startar den här bloggen för att ni ska kunna få följa våran resa och kanske hjälpa någon med samma problem som kanske har en tunn och omusklad häst. För utan kunskap och rätt träning kommer hästen aldrig kunna återhämta sig. 

Jag kommer blogga om vilket foder han får och hur jag tränar honom med olika metoder. Mycket bilder utlovas för att kunna återspegla allt jag gör så att det blir så enkelt som möjligt för er att förstå. Varje söndag kommer han att fotas för att se vilka framsteg som görs och för att se hur han musklar sig, det är lätt att man stirrar sig blind när man ser hästen varje dag.

Välkomna åter!