Idag var jag och Elliot ute och promenerade ensamma. Inga problem för honom, han verkar inte bry sig om han har sällskap eller inte.
Idag fick han ha equibandet på sig under promenaden, utökade till 15 min med båda banden innan jag knäppte loss det runt rumpan. 30 min pw blev det totalt och han skötte sig jättebra i ungefär 28 och en halv minut, haha.

Piggheten tog över när han såg att unghingstarna busade i hagen och att Jannica red en häst på banan när vi kom gåendes ca 50 meter från nedfarten till gården. Då glömde han bort hur stor han är i sin koncentration på att kolla på vad alla andra gjorde och typ gick på mig och prejade ner mig i diket. Då blev jag såklart faktiskt förbannad, man kan inte beté sig hur som helst när man är fyra år. Så jag klappade till honom på bogen med grimskaftet för att påminna honom om att jag faktiskt gick där med honom också, då kom han ju på sig själv med vad han höll på med och stannade upp samtidigt som han blev förbannad på att jag sa till honom och gjorde två hopp-och-skutt liknande språng i luften. Säger bara en sak, rödhårig.

Men sen var det hur lugnt som helst igen, vad knäppa dom är hästar. Men jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser hur pigg och välmående han är nu, mitt lilla hjärtegryn. Nu är det bara tre veckor kvar till hans vila i en månad, sen börjar allvaret. Tycker mig ha fått ett föraning om hur det kommer att bli de senaste tre dagarna, kan nog bli en och annan lufttur Elliot bjuder på. Som jag längtar!

Här får ni lite bilder från dagens promenad!

Idag har vi haft en helt vanlig tisdag.
Igår var vi iväg på hoppträning hela em/kvällen så Elliot fick vila. Idag har vi promenerat i backe, hela sex vändor upp och ned blev det.
Elliot börjar bli pigg och glad nu, efter att vi började ge honom kornet så har han verkligen piggat på sig. Idag var han så pigg att han gjorde en egen variant av capriole när vi var ute. När han hade gjort det en gång för mycket så sa jag till honom på skarpen och sen skötte han sig som ett litet ljus i grimskaftet. Jag tror att det gömmer sig ett helsikes humör i den där lilla kroppen, han är ju trots allt rödhårig så konstigt vore väl annars.
Tror det är såhär att han nu börjar komma upp i kondis och börjar tycka livet är roligt igen så då måste han få ut energin någonstans. Han har förmodligen inte varit i så bra kondis tidigare i sitt liv. Även fast han var jordens mest trötta häst när jag var och provred (det hade ju sina förklaringar) och jag har tänkt att han är nog rätt lat att rida, men jag kanske börjar ändra åsikt om det nu.

Jag har en liten teori om varför han var i så fruktansvärt skick när han kom. Jag har ett minne av att fodervärden som hade honom hela tiden påpekade att jag inte behövde vara rädd för honom, när hon sa det gång på gång så tänkte jag för mig själv "vad har den här lilla trötta hästen som verkar som världens snällaste gjort för att hon ska vara rädd för honom?". Idag kom jag på att han kanske var såhär pigg, om inte piggare när hon tog över honom och hon tyckte det kanske var obehagligt och inte visste hur hon skulle hantera det. Första tanken när man har en pigg häst är ju att minska kraftfodret. Vilket i sig inte är något konstigt, min förra häst jag ägde funkade jättebra på ett kg havre om dagen men fick han två havrekorn extra så var han hemsk. Man får ju prova sig fram för att se vad som funkar för just sin häst, och det kanske är just där det brast för fodervärden. Hon visste kanske inte hur hon skulle handskas med Elliots energi och han drog ned både kraftfodret och grovfodret rejält. Vilket resulterar i mindre energi och muskelmassan försvinner för att den lilla energi som finns går åt till att smälta maten samtidigt som hon red honom på det. Då finns det inte mycket energi kvar, det säger sig ju självt.

Jag har i alla fall inga planer på att dra ner på varken kraft eller grovfoder, jag tycker bara det är positivt att han uppvisar sån livsglädje som vilken fyraåring som helst! Två dagar i rad har han nu rullat sig i hagen också, det har han inte gjort tidigare. Och ni vet ju vad man säger va? En skitig häst är en lycklig häst.

Elliot bor ute i utestallet i dagsläget, det gör mig ingenting. Han ska ändå inte klippas i vinter eftersom han inte kommer vara hundra igång. Men den här veckan har Jannica sålt två hästar så då kommer Elliot bli själv i utestallet så han kommer få flytta in. Men idag bestämdes det att det kommer en ny häst på söndag så vi får väl se hur det blir med det! Här får ni en bild på Elliot i hans Box i utestallet, som han verkar trivas väldigt bra i.

På återseende!

Idag var det dags för fotografering av Elliot igen. Han verkar ha fått tillbaka sin livslust helt nu för han ville inte stå still och samarbeta under fotograferingen och skuttade omkring bakom mig i grimskaftet idag när vi var ute och promenerade.
Mest för att han förmodligen var arg på min lilla hund Porsche som fick följa med idag. Det var ju en mindre trevlig upptäckt, då vet man att man inte ska ha hunden/hundarna med när man rider Elliot i framtiden, tråkigt men så kan det ju vara.

Idag promenerade vi nästan fyra km, vilket är det längsta hittills. Elliot var lite okoncentrerad och arg på Porsche till en början men så fort Porsche inte gick bakom och irriterade honom så skrittade han i rask takt bredvid mig. Sista kilometern hem kändes det som att han faktiskt nästan drog med mig hem. Han tyckte det gick för sakta helt enkelt, men imorgon blir det vila för honom då ska vi iväg på hoppträning runt lunch och sen kommer vi nog hem sent på em.

I samråd med Jannica så har jag bestämt att Elliot ska få jobba på som han gör nu fram till mitten av december ungefär, sen ska han få en välförtjänt unghäst vila i en månad för att sen sättas igång på riktigt. Alla unghästar behöver ju vila, Jannicas treåring gick på sin idag.
Elliot behöver den för att få landa i det arbete vi har gjort och för hans stora kropp ska komma ikapp och för att sen kunna bygga bra och hållbara muskler behöver hans kropp en rejäl återhämtning. Så fram till mitten av januari så ska han få helvila, det vill säga bara gå i hagen och äta mat. Det är en rätt bra period också, det brukar vara så kallt och snöigt/isigt ändå så man vill inte rida.

Igår såg jag att Vivi hade länkat min blogg på sin Facebook sida Care Of Ewards, så himla kul! Jag blir alldeles generad nästan, men det känns så bra (som jag sagt förut) att få bekräftelse av duktiga och kunniga människor att man gör rätt och är på rätt väg.

Här får ni i alla fall lite bilder från dagens fotografering. Bilderna till vänster/högst upp är från första söndagen och de till höger/längst ner är från idag. Från och med nu kommer vi bara fota honom varannan vecka till att börja med innan vi går över till en gång i månaden.

Ni får ha överseende med att Elliot inte var på sitt bästa humör vid tillfället!

Idag har Elliot bott hos mig i fyra veckor. Tiden går så himla fort.
Och jag har fortfarande inte suttit på honom, det är rätt frustrerande för det är det enda jag vill. Få sitta på min häst!
Samtidigt som jag absolut inte vill göra det på grund av hans tillstånd. Nu är han så himla mycket bättre än när han kom men han behöver fortfarande bli mycket starkare. Men den dagen jag väl får sitta på honom, då kommer jag nog vara världens lyckligaste tjej!

Igår var vi ute och gick i backe igen, Elliot är så duktig och börjar förstå hur han ska använda sin kropp. Idag väntar en promenad i skogen och imorgon ska han få jobba på equibandet igen och då ska han även fotas igen.

Här har jag lånat en bild på Elliot från hans förra ägare!

Idag har regnet vräkt ner här hos oss. Det resulterade i att Elliot fick vila då vi saknar ridhus, man är inte så sugen på att promenera eller jobba hästen för hand på banan i spöregn..

Igår fick Elliot prova på hela equibandet. Tidigare har han bara gått med magbandet, men igår tyckte vi att han var redo för att prova hela kitet så att säga. Så vi gick ut på banan och medan Jannica höll i Elliot så satte jag banden på plats. Hade igår longerlina i fall han skulle få ett frispel och tycka det var läskigt. Jag brukar alltid promenera med grimskaft i vanliga fall, han är ju så himla snäll.

I alla fall han stod snällt medan banden spändes runt mage och rumpa sen tog jag honom och tänkte leda honom ett varv innan vi promenerade iväg för han skulle vänja sig med hur det känns. När vi kommit ca fem meter in på banan så upptäcker Elliot bakbandet och hoppar iväg och skjuter rygg ett varv på volten sen var det bra, tur jag hade lina! Haha tokhäst!

Sen promenerade vi ut i skogen och efter tio minuter så knäppte jag loss bakbandet, det märktes att Elliot tyckte det var superjobbigt och började ganska snabbt sacka efter i linan. Han har väl aldrig användt sin stora kropp på detta sätt. Han höjde ryggen rejält och började snabbt dregla i munnen strax efter att vi gått ut från gårdsplan. Efter att jag knäppt bort bandet så promenerade vi ytterligare ca 20 min och Elliot var verkligen trött sista 500 meterna hem, han snubblade på sina långa bakben.

Det var av just den anledningen han bara fick gå tio minuter med båda banden första gången. Det är jobbigt för hästarna att börja använda sin kropp på ett helt nytt sätt.

Var inne och läste lite om Elliot på förra ägarens blogg och hittade den här bilden. Hur vacker är inte den här fölungen?! Det är faktiskt MIN häst, det känns helt sjukt att säga. Jag har fortfarande inte förstått att jag äger en häst tror jag.

Hej på er!
Sorry för dålig uppdatering senaste veckan men det har varit massor att stå i. Träningar och tävling med fyra hästar i söndags.

Elliot fick med andra ord en lugn vecka förra veckan och gick bara promenader för hand med några vilodagar. Det mår han absolut inte dåligt av, snarare tvärt om. Eftersom jag har lagt om hans träning helt emot vad han är van vid så behöver hans stora kropp komma ikapp lite och smälta det vi har gjort sen han flyttade hit. Eller helt enkelt börjat träna honom kanske man ska säga.

Den här veckan har vi promenerat ut i skogen med equibandet och idag backtränade vi. Han är så himla snäll och go. Igår när vi var ute och gick mötte vi en stor traktor full med betor i skopan och ett stort släp bakom och han gick förbi utan protester, inte ens Jannicas 7-åring vågade gå först. Han verkade bli stolt över sig själv när vi väl hade kommit förbi för då drog han en rejäl släng med huvudet och höjde ett framben som att han sa typ "Yes, jag fixade det!", gulliga häst.

Eftersom vi var iväg på tävling hela söndagen så blev det ingen fotografering av honom förrän igår. Man börjar verkligen se skillnad nu och det är så himla roligt, vad tre veckor kan göra med rätt foder och bara arbete för hand. Vi har nu även lagt till kornkross i hans foderstat utöver det han redan äter. Pratade lite med hans tidigare ägare och hon sa att han hade ätit det tidigare, och jag har tänkt lägga till det sen han kom hit men vi har inte fått tag på det tidigare.

Jag har även haft kontakt med Viveca som är grundaren utav equibandet och när jag skickade bilderna på honom från när han kom och nu och frågade om jag var på rätt väg så fick jag det här värmande svaret;

"Jag ser jättestor skillnad! Vilket toppenjobb ni gör med honom! Blir rörd när jag ser vad fint man kan få dem att muskla sig med rätta och relativt små metoder jämfört med vad många tror att man måste göra. Många tänker att de måste få in hästen i en speciell form för att muskla den rätt men oftast blir det istället helt fel och det blir spända, stumma muskler på "fel" ställen.

Fortsätt som ni gör och lägg så småningom in Equibodybalance som kommer hjälpa honom bli balanserad, liksidig och fortsatt stark OCH rörlig.

/Vivi"

Det känns så himla skönt att veta att man är på rätt väg! Och att man får beröm av en sån duktig människa som vet vad hon pratar om. JAG blir rörd av hennes fina ord!
Här får ni bild på Elliot från första dagen och nu i måndags, ser ni någon skillnad?

På återseende!

En av de mest intressanta kommentarerna från fodervärden och hennes stallkompisar var att hon vad gjort ett otroligt jobb med Elliot. Ja det kan jag hålla med om, att på sex veckor få en häst att falla ur helt fullständigt, det är rätt otroligt. Man brukar säga att det tar dubbelt så lång tid att bygga upp en häst som det tar för den att falla ur och i Elliots fall förmodligen längre. Så jag har massor med mer arbete framför mig.

Har haft ganska mycket kontakt med Elliots tidigare ägare och hon har berättat allt som kan tänkas för mig och skickat bilder. Hur han har varit, hur mycket riden han är, hur han ätit och på vilka villkor fodervärden fick låna honom. Som det låter i mina öron så har fodervärden gjort ett riktigt kontraktsbrott. Att ens tänka tanken på att sitta på en häst i så dåligt skick borde vara straffbart.

Såhär såg Elliot ut några dagar innan han åkte till fodervärden

Och såhär såg han alltså ut när han kom till mig

Som ni ser så har fodervärden gjort ett otroligt arbete att få hästen att falla ur. Innan var han rund och fin över korset och blank i pälsen, nu toppigt kors och matt päls..

Vissa människor ska verkligen inte ha häst, jag blir så himla ledsen när jag tänker på hur mycket hästar som far illa på grund av dålig kunskap och ridning. Det är hemskt, man måste kunna svälja sin stolthet och våga be om hjälp! Jag bollar med Jannica varje dag om olika idéer, träningsupplägg och foder.

Hej igen!
Kul att så många vill följa min och Elliots resa!

Igår jobbade vi vidare med equibandet, Elliot får fortfarande bara ha magbandet men vi tänkte introducera bandet som går runt bakdelen i veckan. Han var sååå fin igår på linan trots bara ett band. Mot slutet kom han upp med ryggen och ner med huvudet och skummade till och med lite i mungipan, precis sådär som han ska. Känns skönt att han förstår vad som förväntas av honom redan andra gången han går med det. Det bådar gott för framtiden! Han visade igår också att han har lite åsikter om saker och ting, det är kul med en häst med attityd men inte för mycket bara. Men det var skönt att få en reaktion från honom när jag manade på honom med longerpisken eftersom att han inte ens vinklade ett öra när jag var och provred honom och han fick ett rapp i rumpan med ett dressyrspö.
Han är mycket piggare och mer vaken i blicken och är "med", han är nyfiken på allt och vill alltid säga hej när man går förbi boxen. Det märks att han trivs här hos oss. Och från och med idag äter han 0,75 havrekross för att få i sig lite med energi.

Idag har han vilat eftersom han var så duktig igår. Kvällen har spenderats på ännu en inspirerande hoppträning för Klaas Stiksma med Jannica. Hennes hästar var såå fina och hoppade kanon idag! Att få följa med på Klaas träningarna är bland det bästa som finns och man vill bara åka hem och träna och testa alla tips man får. Man lär sig mycket av att stå på marken och bara lyssna och titta. När man även får se skillnaden på ekipagen från gång till gång det är det som gör det så kul.

Igår var det även söndag och fotodags igen!
Det var så himla spännande att jämföra bilderna från förra veckan och lite har det hänt faktiskt. Bilderna till höger är från igår.
Han har blivit liite rundare, syns mest från sidan.
Men han har även musklat på sig på låren och runt korset. Bakkotorna har rätat upp sig lite grann också och han har fått en bättre vinkel. Mycket på grund av skoningen, han hade en väldigt lång tå som syns på före bilden. Jag hoppas att han blir ännu bättre!